Nu blommar asfalten!

Ja - ordagrant. På den här lilla snutten där man vanligtvis kör upp till San Bartolomé om man inte hellre åker ner till Santa Lucía så tittar det numera upp lite allt möjlig grönska ur vägbanan. 

Inget obra här inte

Jag är rätt säker på att skylten säger "förlåt så mycket men här pågår ett vägarbete", men sen jag kom hit och förmodligen betydligt längre än så av den rika markfaunan att döma, så har det inte pågått den minsta aktivitet alls. Det har inte ens varit någon där och simulerat en framåtskridning med nåt mätverktyg i handen så som man ofta ser hemma, utan här råder friden och lugnet och den som vill komma in i staden eller fortsätta söderut får gott åka runt. 

Och det är här det börjar bli spännande. Delvis är det här en ganska ovanlig syn - inte vägarbete i sig för det är snarare regel än undantag, men att ingenting händer. Här jobbas det även helger längs vägarna och det brukar vara liv och rörelse från morgon till kväll med neonklädda människor och lastbilar om vartannat vid just vägarbete. 

Sen är det vägen i sig - det är inte någon snäll omväg man hänvisas till, utan en rejäl knäpp att maxpulsa sig över om man kommer norrifrån. Jag har ju hunnit åka där några gånger nu och det stånkas friskt i den här backen; gående, cyklande och äldre bilar har alla någonstans mellan jobbigt och jättejobbigt att överhuvudtaget komma upp, men däremot blomstrar nog affärerna för anläggningen på toppen som man nu tvingas passera. De har nog fått en sisådär tusenprocentig ökning av spontanbesökare sedan ordinarie vägen stängde. Någon försigkommen restaurangägare som har tumme med stadsfullmäktige månne?...

Stod lämpligt i botten av "knäppen".
Elcyklar. Pff..

Som synes har jag gott om tid att fundera på allsköns strunt när jag cyklar omkring hela dagarna. Efter gårdagens storvända unnade jag mig iaf en lugn förmiddag hemmavid medan vädret fick hyfsa till sig lite häruppe i bergen. Vid kusten har det nog varit strålande sol hela dagen men inte här. 

Så förmiddagen passerade behagligt med besök av min värd som var här och snyggade till huset inför nya gästers ankomst, vilket även infattade att trolla tillbaks elen som var spårlöst försvunnen när jag kom hem igår - lyckligtvis bara i övre delen av huset som jag ändå skulle flytta ur. 
Jag tittade lite hjälplöst på proppskåpet, petade på några relän och kunde bara konstatera att ingenting fungerade vilket jag meddelade via sms innan jag tog mitt pick och pack och flyttade ner en våning. Det visade sig idag att hela säkringsinsatsen hade brunnit och bara var svart knäck på insidan men fram åkte stora verktygslådan och en halvtimme senare så var det problemet ur världen. Händig kille det där, känns ju alltid tryggt förstås. 

Hur som helst, det var alltså därför jag flyttade igår, huset var redan uthyrt en vecka "mitt i" min period men den saken löstes så här smidigt. Nu bor jag mindre men faktiskt lika bra en trappa ner, och som bonus fick jag trevliga grannar som jag just snackat bort ett par timmar med. Ett engelskt par som är här och vandrar i några veckor, och hade hur mycket reseberättelser som helst att dra ur hatten. Det var så skönt att få prata engelska också, min spanska känns som den blir sämre istället för bättre och att många pratar fortare än jag tänker gör inte saken lättare. Jag tänker långa meningar på spanska men ur munnen kommer mest mackbeställningar. Retsamt.

San Bartolomé sett norrifrån

I alla fall, framåt eftermiddagen rullade jag ut en liten sväng för att känna hur benen mådde och till stor förvåning var kroppen helt med på noterna trots gårdagens slit. Efter lite velande upp och ned för närmsta backen så styrde jag söderut eftersom solen sken där. Med lätta ben och utan de isande vindar som stört friden på sistone blev det en mystur ner till San Bartolomé där jag slog mig i slang med ett gäng glada grabbar från Jönköping som hade svårt att slita sig från eftermiddagssolen på torget. 

Vi pratade lite turer hit och dit och det kom fram att de inom kort skulle ta den vrålbranta långa stigningen som vi tog nedför igår. Jag gjorde tumme upp och sa "ät ordentlig frukost". Särskilt till han som kom hit med sitt vanliga 53-39 vevparti. (För er icke-cyklister så betyder det "alldeles för tunga växlar för svinbranta uppförsbackar utan slut".) Lite synd att jag inte gav dem adressen hit, det hade varit kul att höra hur det gått sen… Nåja, jag kanske stöter på dem längs vägarna nånstans. 

Vi gjorde sällskap ut ur stan och mao över den lilla knäppen jag skrev om nyss, som tom dessa spänstiga gossar kallade för väggen, men sen vinkade vi adjö och jag fortsatte ner mot Santa Lucía. Jag hade väl egentligen tänkt åka direkt hem från Bartan men när nu allt kändes så bra och solen sken så fint så tänkte jag att någon timme extra kunde det ju få ta. Och så fanns ju där en anledning till; som stavas burros på spanska.

Äntligen närkontakt!

På gårdagens tur passerade vi nämligen bland det första vi gjorde en åsnefarm som vi då bara trampade förbi, men jag idag tyckte kunde bli ett lagom utflyktsmål för att se om man kanske kunde få klappa lite. Åsnor är en stor favorit hos mig och det har varit alldeles för lite djur-gullande sen jag kom hit - hundarna bara skäller och katterna är skygga, för att inte tala om hur getter och andra raggiga saker har betett sig när jag velat fota eller peta. Dumma tråkmånsar. Men nu.. äntligen var det nån som kom fram och hälsade och kollade om det kanske kunde finnas nåt litet gott att bli bjuden på. Det gjorde det tyvärr inte men ett litet kli bakom örat (och vilket öra sen då! J) kunde jag ju erbjuda.

Sen var det bara att vända hem och väl här gjorde jag ett storkok pasta med tomatsås som blev alldeles förträfflig, så nu har jag mat för fyra dagar och kan således ägna all tid åt cykling om jag vill. Jag har norra delen av ön kvar att utforska och bara det blir lite finväder så är det dit kosan ska styras, extra triggad av nya grannarnas goda vitsord därifrån. Men inte just imorgon, för då har jag lunchträff i Soria om allt går som planerat. Väl mött!

De här stod så prydligt i par med parallella framben.
Full pott från dressyrdomaren!